USA Oil Fund (NYSEArca: USO), som följer priset på West Texas Intermediate råoljeterminer, och USA Brent Oil Fund (NYSEArca: BNO), som följer priset på Brent råoljeterminer, är upp i genomsnitt mer än 28 procent under det senaste kvartalet. Det är fortfarande inte tillräckligt för att imponera alla oljemarknadsaktörer. Varför investerarna har blivit negativa till råolja
Faktum är att vissa oljemarknadsbedömare är oroliga för att denna råvara är utsatt för form av nedskärningar som kunde skicka ned oljepriset under 40 dollar per fat. Det finns gott om faktorer att tänka på innan man kommer fram till slutsatsen att olja och de börshandlade produkter som replikerar oljepriset helt saknar koppling till verkligheten. Tidigare denna månad misslyckades Saudiarabien och Iran med att finna en gemensam grund under samtalen om att frysa oljeproduktionen i Doha, Qatar.
Oljepriset har backat med mer än fem (5) procent sedan sin toppnotering 2016, något som förklaras av att oljehandlarna har börjat ifrågasätta styrkan i oljerallyt. Energipriserna studsade från februari dalar på vissa globala leveransproblem och förväntningar på ett fall i den amerikanska produktionen. Det finns just nu en stor skepsis när det gäller grundsynen på oljeprisets utveckling, vilket bland annat understryks av att många av de största producenterna utanför USA inte vill minska sin produktion. Även i USA har produktionsminskningarna varit små. Den goda nyheten är emellertid att den amerikanska skifferproduktionen har minskat något, men det hjälper föga när OPEC producerar så pass mycket.
Det omsätts mer än 100 gånger den dagliga produktionen
På kort sikt är det endast spekulationer som kan driva oljepriset, efter detta är det fundamenta som styr och de talar inte för en långsiktig uppgång för oljan. Omfattningen av spekulation är enorm, den dagliga produktionen av olja i USA uppgår till 9 miljoner fat per dag, och det omsätts derivatkontrakt för nästan en miljard fat varje dag.
Oljeprisets återhämtning är än mer imponerande mot bakgrund av att fortsatt låga oljepriser, inga produktionsminskningar av betydelse och massiva kostnadsbesparingar från de stora oljebolagen. De globala oljebolagen har dragit åt svångremmen, och minskat sina kostnader genom att säga upp tusentals anställda och lägga nya projekt i malpåse.
De stora integrerade oljebolagen förväntas klara sig bättre än de mindre prospekteringsbolagen, eftersom de globala jättarna har såväl produktion som prospektering och efterföljande raffinering. Det är emellertid värt att notera att oljeproducenterna endast har prissäkrat 36 procent av sin produktion 2016, att jämföra med mer än 50 procent under 2015. De kommer att behöva sälja denna oavsett vad priset ligger, det är alltså lätt att se varför investerarna har blivit negativa till råolja.
