Fysisk replikering: ”ETF:en placerar direkt i de värdepapper som utgör målindexet helt eller nästan i samma proportion som i målindexet.”
Syntetisk replikering: ”En portfölj med syntetiska ETF:er består helt av indexderivat. Syntetiska ETF har lagts upp så att ETF-emittenten äger en säkerhetskorg som ofta hänför sig till värdepappren i jämförelseindexet, men kan även vara helt oberoende av ETF:ens placeringsobjekt. Mot denna säkerhet utgör denna en totalavkastningsswapp (total return swap), där avkastningen från säkerheten byts mot totalavkastningen från jämförelseindexet med swappmotparten.” (källa finska finansinspektionen)
Bakgrund
I Europa är det vanligt med syntetiska ETF:er vilket är en stor skillnad mot USA. Detta beror enligt min uppfattning framförallt på kulturella skillnader. I USA är de största ETF-leverantörerna fristående kapitalförvaltare medan de europeiska aktörerna är traditionella banker och investmentbanker. I och med att de senare aktörerna har en stor balansräkning och en bakomliggande organisation för att hantera derivat har det fallit sig mer naturligt för dessa att även applicera detta tänk när de lanserar ETF:er. Det europeiska fondregelverket UCITS (Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities) har också sett på fysiska och syntetiska ETF:er på ett likartat sett. I USA är det väldigt svårt att få syntetiska ETF:er godkända hos amerikanska SEC. Detta har lett till att den traditionella amerikanska ETF:en är fysiskt replikerande och utdelande. I Europa är det mer vanligt med en swapbaserad och återinvesterande struktur, men trenden har ändrats på senare tid (se graf ovan).
Varför finns syntetiska ETF:er överhuvudtaget?
Fördelarna som brukar lyftas fram är:
– Skatteeffektivitet
– En mindre skillnad i avkastning gentemot det index som fonden avses följa (tracking error)
– En möjlighet att följa annars svårtillgängliga/svårreplikerade marknader som t.ex. enskilda tillväxtmarknader och råvaror
– Lägre kostnader
Syntetisk replikering via derivat används av alla typer av investerare både institutionella och privata. Senast idag skickade EDHEC-Risk Institute ut ett ”White paper” gällande riskerna med syntetiska ETF:er. Kontentan verkar vara att de inte ser några förhöjda motpartsrisker med syntetiska ETF:er, se länk nedan.
Vad säger UCITS om syntetiska ETF:er?
Fonden/ETF:en får enligt investeringsbegränsningarna i UCITS IV vid derivattransaktioner exponeras för en motpartsrisk upp till högst 10 procent av fondens substansvärde. Resterande del, 90 procent, måste säkerställas genom säkerheter. De flesta ETF-aktörer har ofta mer än 100 procent av fondvärdet garanterat, genom en eller flera motparter.
Vilka säkerheter får man när man köper en syntetisk ETF?
UCITS-direktiven styr vilka säkerheter som får ingå. För de flesta ETF-leverantörerna kan man se den dagliga säkerhetsmassan på respektive leverantörs sajt. Ofta är det en extern aktör som är ansvarig för att bevaka fondens exponering mot swap-utgivaren och som bevakar att säkerheterna/”substitute basket” följer de riktlinjer som fastställts. Det stämmer att du kan få säkerheter som inte överensstämmer med den exponering du köpt – t.ex. du köper en Sverige ETF men får amerikanska statspapper och globala storbolag som säkerhet. Om du skulle få samma säkerheter som ETF:en du köper skulle det inte finnas någon poäng med att ha en syntetisk replikering.
Vad händer om banken som sålt ETF:en går omkull?
Det är väldigt sällan som en stor internationell bank eller investmentbank går i konkurs utan någon som helst förvarning. ETF:er och ETF-bolag fungerar på precis samma sätt som vanliga fonder och fondbolag. Andelsägarnas tillgångar ska vara skilda från fondbolaget och förvaras av ett förvaringsinstitut, en bank eller ett kreditinstitut. Går bolaget omkull ska alltså andelsägarna normalt inte drabbas. Innan en faktisk konkurs skulle ETF-leverantören försöka skaffa fram andra motparter som kan ta över swappen. Skulle swapparna förfalla och det inte finns någon som kan sälja samma swap till ETF-fonden kommer tillgångarna/säkerheterna säljas för fondens räkning och samtliga medel tillfalla fonden. T.ex. har db x-trackers säkerheter som i de flesta fall uppgår till 107,5 procent av NAV. Skulle försäljningen av tillgångarna inbringa mer än 100 procent så tillfaller överskjutande medel andelsägarna.
Vad händer om tillgångarna som lämnats som säkerhet är svåra att sälja?
Vad gäller ETF-likviditet under stress så har det ju prövats vid ett flertal tillfällen och det har alltid gått bra t.ex. handlades amerikanska företagsobligationer flitigt under finanskrisen trots att underliggande instrument inte handlades.
Har någon syntetisk ETF-leverantör gått i konkurs?
Nej
