Tidigare i veckan sade Mexikos president Enrique Peña Nieto att han kanske redan i veckan kommer att underteckna lagstiftningen som till slut kommer att avsluta den mexikanska statens 75-åriga kontroll över landets energiindustri genom statliga oljebolaget Pemex och skapa Mexikos nya oljeindustri.
Nietos energireformer kommunicerades under förra året som ett sätt att minska det senaste decenniets fallande produktion inom Pemex och som ett sätt att locka de utländska investeringar som Mexikos energiindustri behöver så väl. Redan innan lagförslaget är undertecknat har fler av de största aktörerna inom den globala oljeindustrin meddelat att de är villiga att arbeta med de mexikanska oljereserverna. Med ett värde på mer än 1,3 miljarder USD erbjuder Mexiko en helt ny möjlighet för djuphålsborrande producenter och energiföretag.
Mexikos oljerikedomar kan visa sig vara en välsignelse för börshandlade fonder som erbjuder exponering mote amerikanska och internationella oljebolag, till exempel iShares Global Energy ETF (NYSEArca: IXC) och SPDR S & P International Energy Sector ETF (NYSEArca: IPW), den senare ETFen äger inga amerikanska företag alls.
Globala oljejättar som Exxon Mobil (NYSE: XOM), USAs största oljebolag och Royal Dutch Shell (NYSE: RDS-A), Europas största oljebolag, är ivriga att få arbeta i Mexiko och det är lätt att förstå varför.
I sitt sökande efter nya reserver ställs de globala energijättarna har ofta geopolitiska risker och spänningar med lokala myndigheter som är fientligt inställda till västerländska företag. Exxon betalar tiotals miljarder dollar till partnern OAO Rosneft att utnyttja Rysslands arktiska region, medan Shell har en lång historia i Nigeria.
Exxon och Shell står tillsammans för över 21 procent av IXC vikt. BP (NYSE: BP), Europas näst största producent, har en brokig historia av affärer i Ryssland och försöker fortfarande reparera sin image i USA, vilket gör Mexiko en attraktiv destination för den brittiska oljejätten. BP och Shell står för nästan 28 procent av IPWs vikt.
Chevron (NYSE: CVX), det näst största amerikanska oljebolaget, och Frankrikes Total (NYSE: TOT), Europas tredje största oljebolag, är också bland de företag som är intresserade av att utvinna Mexikos oljekällor.
Kan dubbla oljeproduktionen
Nya utländska investeringar kan komma att hjälpa den mexikanska oljeindustrin att fördubbla sin nuvarande produktion om 5 miljoner fat per dag, och göra landet till världens fjärde största oljeproducent. Den mexikanska oljeindustrin har kämpat med en fallande produktion medan Kanada och USA har nått rekordnivåer.
iShares IXC är en globala ETF som investerar i oljeföretag världen över. I Dag har denna börshandlade fond ett förvaltat kapital på cirka en miljard dollar, och av dessa är cirka 38 procent investerade i Exxon, Chevron, Shell, BP och Total, vilket ger den börshandlade fonden goda möjligheter till en hävstång i jakten på den nya oljeindustrin i Mexiko.
IPW däremot köper inte aktier i några av USAs energiföretag men det gör att denna ETF har sina egna fördelar. I denna ETF har Shell, BP och Total en sammanlagd vikt om 38 procent, vilket gör att det finns en stor, om än indirekt, potentiell exponering mot den mexikanska oljeindustrin. Mexikos eventuella öppnande är emellertid inte den enda orsaken till att det kan vara värt att titta på IPW.
De globala energiaktierna är billigare än sina amerikanska motsvarigheter. Aktierna i i IPW handlas till ett genomsnittligt p/e tal på drygt 13 att jämföra med 15,3 för de aktier som ingår i Energy Select Sector SPDR (NYSEArca: XLE), den största energi ETFen.
Shell, BP och Total ger också högre utdelning än sina amerikanska motsvarigheter. Den genomsnittliga avkastningen för Exxon och Chevron är 2,95 procent, medan den genomsnittliga avkastningen på Shell, BP och Total är 4,6 procent. IPW s direktavkastning är 3,2 procent jämfört med 1,76 procent på XLE.
