Wall Street har genom åren haft sin andel av skandaler på Wall Street, varav många slutat förtvivlan och förlust för de drabbade. Dessa inkluderar allt från insiderhandel till bedrägeri som kostat investerare miljoner dollar. För att fullt ut förstå vilken inverkan dessa skurkaktiga individer haft på finanshistoria måste vi undersöka folket själva, vad de gjorde och arvet deras missgärningar efterlämnade.

Ingen av dessa fyra skandaler på Wall Street är lik de andra, men de här männen de varaktiga effekterna av deras brott, vilket fortfarande känns av Main Street många år senare. Denna artikel kommer att undersöka fyra av de mest kända och skrupelfria Wall Streeters: Michael de Guzman, Richard Whitney, Ivan Boesky, Michael Milken och Bernard Ebbers.

Den kanadensiska gruvan: Michael de Guzman

Michael de Guzman var mannen som många trodde var föregångaren till den berömda Bre-X-skandalen. De Guzman var chefsgeolog hos Bre-X, och han hade tillgång till kärnprover som hämtades från en gruva i Indonesien.

När de geologiska testerna kom in sämre än genomsnittet hjälpte De Guzman till att bidra till det största gruvbedrägeriet i modern historia genom att förfalska proverna för att indikera ett massiv guldfynd. När tiden gick, ökade uppskattningarna till så mycket som 200 miljoner ounces. För att sätta denna siffra i ett relevant sammanhang har det amerikanska finansdepartementet cirka 250 miljoner ounces guld i sina reserver.

Detta bedrägeri uppnåddes genom att tillsätta guld i proverna så att det såg ut att det fanns mycket mer guld i den indonesiska gruvan än vad det verkligen fanns. Som ett resultat klättrade denna 4 cents aktie snabbt upp till 250 kanadensiska dollar, justerat för splittar. För investerare betydde detta att en investering på 200 kanadensiska dollar skulle ha blivit värt 1,25 miljoner kanadensiska dollar.

Oberoende geologer var dock misstänksamma mot denna gruvas förmodade rikedomar och den indonesiska regeringen började flytta in. De Guzman kunde inte ta konsekvenserna och hoppade från en helikopter. Bre-X-aktien gjorde detsamma och kostade sina investerare 6 miljarder dollar.

Den otursamme spelaren: Richard Whitney

Richard Whitney var VD på New York Stock Exchange (NYSE) från 1930 till 1935. Den 24 oktober 1929 (Black Thursday), som fungerade som agent för ett bankkonsortium, och köpte aktier i många företag. Han var därmed med och skapade en dramatisk vändning i marknaden. Detta ledde till att han falskt hyllades som en hjälte på aktiemarknaden, men de uppblåsta aktierna kraschade oundvikligen fem dagar senare.

Whitney var en otursförföljd gambler som handlade både frimärksaktier och blue-chip aktier aggressivt. För att täcka sina förluster började han låna pengar från vänner, släktingar och affärsmän. Detta gjorde det möjligt för honom att köpa ännu mer aktier på en marknad som kollapsade, vilket gjorde hans problem ännu värre.

Trots sina förluster fortsatte han att leva en överdådig livsstil. När han inte längre kunde låna mer pengar började han förskingra det från sina kunder och från en organisation som hjälpte änkor och föräldralösa barn. Hans bedrägeri blev mer pervers när han plundrade NYSEs Gratuity Fund, som skulle betala 20 000 dollar till varje medlems dödsbo vid dödsfall.

Efter en granskning upptäcktes brottet och han anklagades för två fall av förskingring och dömdes till fem till tio år i fängelse. Som ett resultat av hans missgärningar fastställde den nybildade Securities and Exchange Commission (SEC) hur mycket skuld företag kan ha och det ledde till att mäklarfirmorna fick separera kundkonton från mäklarfirmornas egna konton.

Marknadsmanipulatören: Ivan Boesky

Ivan Boesky började sin karriär på Wall Street 1966 som aktieanalytiker. 1975 startade han sitt eget arbitrageföretag, och på 1980-talet uppskattades hans nettovärde vara hundratals miljoner. Boesky letade efter företag som var föremål för uppköp. Han skulle då köpa en andel i dessa företag på spekulation om att nyheterna om att ett övertagande skulle meddelas. Han skulle då kunna sälja aktierna efter tillkännagivandet för vinst.

Under 1980-talet var Mergers & Aquisitions enormt populära. Enligt en artikel i Time Magazine den 1 december 1986 föeekom det nästan 3 000 fusioner värda 130 miljarder dollar det året. Boeskys oroväckande framgång i denna strategi var emellertid inte bara instinkt. Innan avtalen meddelades skulle priserna på aktierna stiga till följd av att någon handlade med information om att en övertagande eller levererad buyout (LBO) skulle meddelas. Detta är ett tecken på olaglig insiderhandel och Boeskys medverkan i denna olagliga verksamhet upptäcktes 1986 då Maxxam Group erbjöd sig att köpa Pacific Lumber. Tre dagar innan affären meddelades hade Boesky köpt 10 000 aktier.

Som ett resultat av dessa och andra insiderhandelaktiviteter åtalades Boesky för aktiemanipulation baserat på insiderinformation den 14 november 1986. Han gick med på att betala en 100 miljoner dollar i böter och gå i fängelse. Han var också bannlyst från handla aktier professionellt för resten av livet. Han samarbetade med SEC, bandade sina konversationer med skräp-företag och övertagningsspecialister. Detta ledde till att både investeringsbanken Drexel Burnham Lambert och dess högsta profil, Michael Milken, åtalades med värdepappersbedrägerier.

Som ett resultat av Boeskys handlingar antog den amerikanska kongressen the Insider Trading Act of 1988. Denna lag ökade påföljderna för insiderhandel, ger kontantbelöningar till whistle-blowers och tillåter individer att stämma för skador som orsakats av insiderhandel.

The Junk Bond kungen: Michael Milken

På 1980-talet var Michael Milken känd som skräpobligations-konungen. En skräpobligation (även kallat en högavkastningsobligation) är inget annat än en skuldinvestering i ett bolag som har stor sannolikhet inte kommer att kunna betala sina skulder, men ger en hög avkastning om den betalar tillbaka pengarna. Om du ville samla pengar genom dessa obligationer var Milken den person som Du skulle ringa. Han använde dem för att finansiera sammanslagningar och förvärv (M & A) samt leveraged buyouts (LBO) för företagsägare.

Men vad han gjorde var inget annat än att skapa ett komplext pyramidsystem. När ett företag hamnade i ekonomiska svårigheter skulle han sedan refinansiera det med lite mer skuld. Både Milken och Drexel Burnham Lambert skulle fortsätta att betala sina avgifter till följd av detta beteende. Företaget gjorde minst hälften av vinsten från Milkens arbete.

Senare började Milken också köpa aktier i företag som han visste skulle vara potentiella uppköpsmål. Boesky, som åtalades för insiderhandel 1986, hjälpte med att implicera både företaget och Milken i flera insiderhandelskandaler. Detta ledde till kriminella anklagelser mot företaget och mer än 70 anklagelser mot Milken, som förklarade sig skyldig, dömdes till 10 års fängelse och betalade 1 miljard dollar i böter.

Det hävdas att besparings- och lånekrisen (S & L) i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet inträffade eftersom så många institutioner ägde stora mängder Milken junk bonds. Efter att han släpptes från fängelset fokuserade Milken sin uppmärksamhet på sin fond, som stöder cancerforskning.

Finansbedrägeri: Bernard Ebbers

Bernard ”Bernie” Ebbers var verkställande direktör för ett telekommunikationsföretag som heter WorldCom. På mindre än två decennier tog han företaget till en dominansposition inom telekomindustrin, men kort därefter, 2002, lämnade företaget innan den största konkursen i USAs historia.

Under en sexårsperiod gjorde företaget 63 förvärv, varav den största var MCI 1997. Alla dessa förvärv skapade problem för företaget eftersom det var svårt att integrera det gamla företaget med varje nytt. Förvärven ökade också företagets skulder i balansräkningen.

För att öka intäkterna skulle företaget skriva av miljoner dollar i förluster på företag som förvärvats under det aktuella kvartalet och sedan flytta mindre förluster framåt för att skapa uppfattningen om att företaget tjänade mer pengar än det verkligen varjorde. Detta gav WorldCom möjligheten att ta små kostnader mot sina vinster varje år och sprida de stora förlusterna under årtionden. Detta bedrägeri fungerade tills U.S. Justice Department nekade bolagets att förvärva Sprint år 2000, då denna myndighet fruktade att de kombinerade företagen skulle dominera landets telekommunikationsindustri. Detta tvingade WorldCom att göra de tidigare fusionerna fungera för dem och innebar att det bara skulle vara fråga om tid innan alla förluster som de tog från andra förvärv skulle påverka bolagets tillväxt.

När WorldCom ansökte om konkurs erkände bolaget att det otillbörligt bokfört förlusterna från förvärven från 1999 till 2002. Ebbers tog också personliga lån från företaget. Han avgick som VD i april 2002 och dömdes senare för bedrägeri, konspiration och arkivering av falska dokument med SEC. Han dömdes till 25 års fängelse.

Ebbers arv ledde till strängare rapporteringsstandarder med skapandet av Sarbanes-Oxley Act från 2002, liksom förbud mot personliga lån till företagsledare och strängare straff för finansiella brott.

Sammanfattning

Sedan Wall Streets tidigaste tid har brottslingar som har försökt att framstå som ärliga affärsmän. Många av dessa skurkar steg snabbt till makten för att få en hård kraschlandning i slutet när deras skandaler på Wall Street avslöjades. Detta var exakt fallet med Ivan Boesky, Michael Milken, Bernard Ebbers och Richard Whitney. Vad deras exempel visar är att trots trots att regelverket försöker människor fortfarande hitta vägar kring lagarna eller helt enkelt bortse från dem för ett ändamål: girighet till varje pris vilket lett till skandaler på Wall Street.