Tack vare ETFer har corporate governance kommit att bli helt annorlunda. ETFer har skapat nya chefer för företagen, nämligen indexleverantörerna. I en värld där det finns fler börsindex än aktier, innebär en vägran att samarbeta konsekvenser.

Det är åtminstone ett sätt att förklara de budskap som skickades till aktiemarknaden i slutet av juli 2017 när S & P Global Inc meddelade att denna indexleverantör utesluter företag med flera aktieklasser från att gå med i deras huvudsakliga amerikanska index, inklusive S & P 500. Detta svartlistar en kapitalstruktur som är populär hos bland Facebook Inc. och Alphabet Inc. och kommer bara några dagar efter att FTSE Russell, en enhet av London Stock Exchange Group Plc, antog sin egen ståndpunkt om rösträtten.

Indexkonstruktion har en roll inom corporate governance

Att Indexkonstruktion har en roll inom corporate governance borde inte vara någon överraskning för alla som uppmärksammar aktiemarknaden under det senaste decenniet. Aktieindex är en av de största byggstenarna i börshandlade fonder. Ett företag som utesluts från dessa index förlorar tillgången till världens snabbast växande investerare. Indexen blir på detta sätt en typ av hjältar som försvarar aktieägarnas rättigheter. Det innebär att indexleverantörerna fått en ökad makt trots att de arbetar med passiv förvaltning.

Uteslutning

Naturligtvis har aktieägarna redan en mekanism för att uttrycka sin åsikt om bolagsstyrning – köp inte aktierna. Eftersom ETFer redovisar sina innehav är det inte svårt för investerare att avgöra om företag som besvärar dem är i portföljerna.

S & P Globals beslut tar problemet till en annan nivå. Enligt regeln kommer företag som emitterar aktier som ger olika rättigheter till investerare inte ha rätt att ansluta sig till S & P 500 Index. De företag som ingår i S&P 500 har ett marknadsvärde kring nio (9) biljoner USD. Det finns utöver detta hundratals miljarder dollar i S & P Globals mid cap och small cap index.

Från London kommer samma besked

FTSE Russell meddelade ungefär samtidigt att de valt att förbjuda företag som inte ger de externa aktieägare minst 5 procent av rösterna från att gå med i mätarna. Befintliga beståndsdelar har till och med 2022 för att få sina hus i ordning.

Det har blivit indexleverantörernas jobb att fastställa miniminormer. Tidigare har dessa miniminormer fastställts av tillsynsmyndigheterna, men tillsynsmyndigheterna konkurrerar om listningar. I dag är cirka 30 procent av ägandet passivt hanterat, vilket betyder att användarna inte vill ha denna risk i sina index. Enligt S & P: s pressmeddelande den 31 juli tenderar företag med flera aktieklasser att ha bolagsstyrningsstrukturer som behandlar olika aktieklasser ojämnt.

Färre ägare

Budskapet är tydligt: Indexleverantörerna lyssnar på den växande reflektionen om huruvida ökningen av passiv investering har försvagat bolagsstyrningen. Index-följande-fonder hanterar nu 5,7 biljoner dollar, med börshandlade fonder svarar för 3 biljoner dollar, upp från 400 miljarder dollar för ett decennium sedan. Detta enligt data som sammanställts av Morningstar. Aktiva fonder hanterar 10,6 miljarder dollar, men dessa tillgångar har stagnerat och börjat minska.

Denna tillväxt har lett till att man diskuterar huruvida passiv investering skapar en mindre effektiv aktiemarknad. Securities and Exchange Commissions Kara Stein noterar i ett tal i februari att aktieägandet koncentreras till bara några stora institutionella investerare.

Argumentet är att passiva fonder agerar mindre som aktieägare, vilket ger företagen frihet att göra vad de vill utan rädsla för återverkningar på aktiekursen, vilket leder till en slags ”marxism”. Indexeringsjättar som BlackRock Inc. och Vanguard Group har kämpat för att ändra detta.