Under lång tid var världens ekonomer övertygade om att de nominella räntorna, det vill säga de ersättning som spararna erhöll för att sätta in pengar på sina bankkonton, var begränsad till en nivå som låg på noll. På senare tid har emellertid centralbanker från Europa till Japan infört en negativ räntepolitik (NIRP) i syfte att stimulera den ekonomiska tillväxten. Därför kan räntorna bli negativa.
Den reella räntan kan vara och har varit negativ
Innan vi går vidare med varför räntorna blir negativa så är det värt att notera att realräntan, den nominella räntan justerad för inflationen, i slutändan den verkliga kostnaden för att låna, kan vara och har varit negativ tidigare. Vi tittar på varför kan räntorna bli negativa.
Realräntan beräknas förenklat som den nominella räntan minus inflationen. Om ett lands centralbank sätter den nominella räntan till en procent per år och inflationen är två procent är realräntan minus en procent (-1 %). Efter ett år skulle då hundra kronor som sätts in på ett bankkonto växa till 101 kronor, men värdet på hundralappen har minskat til 98,98 SEK i termer av köpkraft efter det att inflationen varit framme. Med andra ord, insättaren har förlorat pengar genom att stoppa in dem på banken.
Negativa nominella räntor
De negativa nominella räntor som vi kan läsa om i nyheterna är ett försök från centralbankerna att stimulera sina vacklande ekonomier. Detta görs genom att anta en kurs som endast påverkar medlemmarna i bank- eller finanssystem. Centralbankernas over night utlåning sker till en interbankutlåningsränta som till exempel LIBOR, EURIBOR eller STIBOR. Denna ränta styr hur pass mycket bankerna debiterar varandra för att låna kortfristiga reserver med centralbanken agerar som en lageranläggning för eventuella överskottsreserver som banksystemet inte internt kan matcha upp
Det är viktigt att förstå att negativa räntor gäller endast en liten del av medlen, som överstiger ett visst belopp, som innehas av centralbanken på uppdrag av den finansiella sektorn. Dessa negativa räntor påverkar inte andra sorters insättare som under det senaste decenniumet vant sig vid låga eller obefintliga räntor. Det påverkar dem i alla fall inte ännu, men det kanske bara är en tidsfråga.
Dagslåneräntan är grunden för nästan alla andra räntor inklusive räntorna för blanco lån, bankcertifikat (CD), hypotekslån, billån och avkastningen på företagsobligationer. En negativ nominell ränta kan bidra till att få ner alla dessa räntor också. Målet är att insättare snarare skall spendera eller låna pengar till sin konsumtion i stället se sitt finansiella värde långsamt erodera över tiden. Många ser detta som ett tecken på desperation av centralbanker som har misslyckats med att stabilisera den makroekonomiska aktiviteten genom traditionella penningpolitiska metoder, eller till och med kvantitativa lättnader (QE).
Slutsats
Japan följer nu efter den Europeiska centralbanken (ECB), Sverige, Schweiz och Danmark genom att välja en negativ styrränta för att sätta fart på ekonomin. Målet är att avskräcka finansinstituten från att hamstra kontanter och istället för att låna ut dem eller placera pengarna. Medan endast särskilda medel som innehas av banksektorn kommer att bli föremål för negativa räntor, har denna åtgärd en potential att sänka räntorna över hela linjen vilket, i alla fall enligt teorin, gör det lättare att låna pengar för alla. Samtidigt kan en sådan övergång till negativa nivåer innebära att centralbankerna gör sig av med ammunition för att bekämpa lågkonjunkturstrycket i ekonomin och att om detta misslyckas att ge goda resultat, finns det inte något kvar att göra.
