ETFer är inte bara likvida, säkra och effektiva. De är också en kraft för demokratisering på finansmarknaden. Vänta, det var inte börshandlade fonder, der var argumenten för Mortgage-backed security. Mortgage-backed security (MBS) är värdepapperiserade krediter som omfattar bostadslån. Mark Twain lär ha sagt att historien inte upprepar sig, men det gör den. Börshandlade fonder skiljer sig från värdepapperiserade krediter på nästan varje punkt, men på flera viktiga områden påminner ETFer om de derivat som orsakade finanskrisen 2007. Är börshandlade fonder ett derivat? Svaret på denna fråga är helt klart nej.
Harold Bradley och Robert Litan skrev i en Kauffman Foundation rapport om potentialen för framtida marknadsstörningar ”vi är oroliga för att den ökande förpackningen av värdepapper påminner mycket om den finansiella ingenjörskonstruktionen som skapade finanskrisen.” Mätt med tillgångar har ETF-marknaden nästan tredubblats sedan rapporten offentliggjordes 2010.
Likviditetslöftet
Under början av 2000-talet utmålades MBSer som den amerikanska drömmen, i form av en obligation. Piper Jaffray skrev 2005 ”När Du investerar i hypotekslån hjälper du till att sänka kostnaderna för att finansiera ett hem och göra bostäder billigare för många amerikaner”.
I dag ser vi hur ETFer pitchas på samma sätt. Den enorma tillväxten av börshandlade fonder har demokratiserat investeringsverksamheten, öppnat upp investeringsstrategier och hela tillgångsklasser som historiskt endast har varit tillgänglig endast för de största och mest sofistikerade investerarna.
De har inte fel. Med hjälp av SPDR S & P 500 ETF (NYSEArca: SPY) kan en vanlig privatperson – om de vill – gå in och ur en marknadsposition på några sekunder och betala ett minimalt courtage. För inte så länge sedan hade det varit otänkbart. Att bygga upp en position som till och med på distans avspeglade ett större aktieindex skulle ha krävt köp av tusentals aktier i hundratals företag, vilket krävt en stor mängd tid och kapital.
Att tillåta regelbundna investerare att approximera en investering på den breda marknaden – att indexera – var Jack Bogles bidrag på 1970-talet. Många fonder tar emellertid ut höga avgifter och handlar inte på börser. Ingen kontroll av priset sker, utan Du får reda på vad dina aktier såldes för efter avslutet, vid slutet av handelsdagen.
BlackRock uppskattar att tillgångar i amerikanska börshandlade produkter, som inkluderar ETFer och certifikat (som är skuldinstrument), har mer än fördubblats sedan 2012 till över 2,7 biljoner dollar.
Borde vi vara mer kritiska?
Kanske borde vi vara mer kritiska mot denna lätthet, öppenhet och likviditet. Som Bradley och Litan skrev under 2010 ”På Wall Street finns det en olycklig tendens att upprepa misstag. Det sker gång på gång att ”innovatörer” skapar produkter som lovar obegränsad likviditet som till ett lågt pris skall erbjuda handelsmöjligheter i värdepapper som är svårt att handla med”.
Maskineriet som krävs för att bygga en börshandlad fond är komplex och dyr. Att det fungerar under goda tider är imponerande; Att det kan fallera under dåliga tider är knappast förvånande.
The Flash Crash of 2015
Den 11 augusti 2015 justerade Kinas centralbank sin valutakurs och gav marknaden mer att säga till vid fastställandet av yuanens värde. Valutan minskade med nästan 2,8 procent mot dollarn om två dagar. Detta och utlöste en kedjereaktion som 24 augusti slog ut aktiemarknader runt om i världen. S&P 500 stängde ned med 3,9 procent efter att ha handlats ned som lägst med 5,3 procent.
Dessa marknadsförluster sände världens mest omsatta ETFer i spinn. iShares Core S&P 500 ETF IVV backade med 4,2 procent, lite av från indexet som den skulle spåra. Istället för att notera en lägsta notering på cirka fem procent under föregående stängning, sjönk denna ETF med 25,9 procent. IVV var utformad för att spåra de mest likvida aktierna i världen – amerikanska blue chips – men market maker funktionerna bröt samman. Möjligheten till funktionshinder är ännu svårare när de underliggande tillgångarna själva är illikvida: sällanhandlade företagsobligationer och small cap aktier.
Strömbrytare stoppade handeln
Enligt Barrons Chris Dietrich orsakades händelsen i stor utsträckning av ”strömbrytare” som stoppade handeln med enskilda aktier. Detta ledde till att spreadarna, skillnaden mellan köp- och säljkurs, ökade markant.
Handeln med hundratals ETFer stoppades också. Oförmögna att handla aktier eller börshandlade fonder under flera minuter i taget stoppade behöriga deltagare från att utföra det arbitrage som håller ETF och indexpriser i linje. Enligt denna förklaring var det regulatoriska orsaker som orsakade problemet. Detta kan emellertid leda till problem på annat håll. Under denna flash crash var 65 procent av alla de avbrutna affärerna sådana som skedde i börshandlade produkter.
Systemiska risker
Om riskerna var begränsade till ETFerna själva skulle problemet inte vara så allvarligt. Att använda gränsvärden i stället för marknadsordningar mildrar riskerna i samband med kortvarig svängningar. Det ger i alla fall inverterarna möjligheten att handla med riskabla instrument. Den 24 augusti 2015 svarade handeln med ETFer för 42 procent av all handel på de amerikanska börserna.
Den växande användningen av ETFer kan signalera triumfen för den passiva sidan av den passiva aktiva investeringsdebatten. Stockpickers tenderar att underprestera index så säger logiken att det är bättre att investera i index. I själva verket är det så att börshandlade fonder, inte ens de som spårar de bredare marknadsindexen, är passiva. De 42 procent som nämndes i det tidigare stycket är andelen av omsättningen, inte i hur stor del av kapitalet som har placerats i börshandlade fonder.
Arkitekter som använder byggstenar
Finansiella rådgivare ser sig själva som arkitekter som använder byggstenar, till exempel indexprodukter tillsammans med aktivt förvaltade medel. Ännu viktigare att inse är att börshandlade fonder är långt från passiva. De påverkas i hög omfattning av de värdepapper som de bara ska spåra. De blir ibland svansens som viftar på hunden.
Randall Forsyth har hävdat att det var fallet med Guggenheim Solar ETF (TAN) och en skuggig solpanelstillverkare i Hong Kong, Hanergy Thin Film Group. När aktien steg i pris ökade detta företags marknadsvärde. Detta gav den en större viktning i TANs portfölj, vilket tvingade Guggenheim att köpa fler aktier, vilket kom att driva upp priset och så vidare. Detta fungerade till dess att aktiekursen i Hanergy Thin Film Group började sjunka. Detta ledde till att marknadsvärdet på värdet på aktierna som ägdes av TAN sjönk.
Mer oroande än en ETFs förmåga att pumpa upp värdet på underliggande värdepapper genom att köpa är dess förmåga att deflatera dem. Utförsäljningar från en börshandlad fond kan snabt förändra värdet på de underliggande aktierna. Det är framförallt om en ETF genomför en massiv utförsäljning.
En tsunami av derivat arbitrageförsäljning
De underliggande värdepapperen i breda index och i synnerhet i små sådana, till exempel branschspecifika index kan utlösa en tsunami av derivat arbitrageförsäljning. Det är mycket sannolikt att detta sker på ett oordnat sätt, av hedgefonder, portföljförsäkringssäljare, institutioner och privatpersoner. De marknadsföringsstrategier som beskriver ETFer som friktionslösa och obestridda investeringsverktyg tar inte hänsyn till den inneboende svårigheten att handla värdepapperen inom dessa fonder.
Marknaden kan redan ha fått en insikt i detta fenomen den 24 augusti 2015. IVV och andra ETFer med likvida blue chips innehav sjönk långt lägre än den breda marknaden. Det gjorde även många av de likvida blue chipsen det själva. IVVs tio största innehav backade alla med mer än fem procent intradag, vilket var långt under fallet för S&P 500.
Den börshandlade fondens roll som en mellanhand mellan investerare och investeringar förväntas växa. På grundval av egna studier förutspår PwC 2015 att tillgångar som investeras i ETFer kommer att fördubblas fram till år 2020. Berättelser som IVV och TAN kommer sannolikt att bli vanligare och få effekter om går långt utöver enskilda aktier och börshandlade fonder.
De stora tre
På ett viktigt sätt är börshandlade fonder faktiskt passiva. De tre stora leverantörerna, BlackRock/iShares, Vanguard Group Inc. och State Street Corp kontrollerar tillsammans 71 procent av marknaden. Dessa tre företag, eller mer korrekt det fonder som de förvaltar, är tillsammans den största aktieägaren i 40 % av de amerikanska börsnoterade företagen. Beräknad på marknadsvärde är Big Three den största aktieägaren i företag som representerar 77,9 % av den amerikanska offentliga marknaden. BlackRock har en andel på fem procent eller mer i 2 632 företag runt om i världen, de flesta av dem i USA. Siffran för Vanguard är 1 855.
Den ultimata ironin
Den ultimata ironin är emellertid att några av de index som organiserar dessa massiva flöden av passivt förvaltat kapital inte är själva passiva. S&P 500 är till exempel inte ett reglerbaserat index vid slutet av dagen.
Dess komponenter är aktivt utvalda av en S & P Dow Jones Index-kommitté som har ”ett gott utrymme att välja aktier eller svara på marknadshändelser.” Vissa investerare är omedvetna att en liten grupp okända beslutsfattare sitter högst upp i den passiva ekonomin.
En generation av derivatinvesterare
Före finanskrisen fanns det en utbredd mentalitet som kopplade samman ”hypotekslån” med ”inteckningar”. Säkra, pålitliga, till och med patriotiska investeringar i varaktiga tillgångar. Biten med uppbackade var det få som tänkte på. Idag tänker vi på MBS som derivat – inte nödvändigtvis dåliga, men inte nödvändigtvis vad de menade att vara.
